Judit

Har du hört talas om Judit Befriaren? Här i det protestantiska Sverige är chansen stor att du inte har det. Judits bok ingår nämligen inte i den protestantiska Bibeln. I stället finns den i Tillägg till Bibeln och räknas som en apokryfisk bok. Men i den katolska och ortodoxa Bibeln är Judits bok den tredje boken med en kvinnlig huvudperson i Gamla testamentet. (De andra är Ruts bok och Esters bok.) Berättelsen om hur Judit räddade hela sitt folk har haft stort inflytande på konst och musik, men ändå är det många som aldrig har hört talas om henne.

Bakgrund

Kung Nebukadnessar, kungen över det stora Assyriska riket, hade befallt sin överbefälhavare Holofernes att plundra alla länder som vägrade lyda honom. Judeen var ett av dessa länder. Israeliterna hade ganska nyligen återvänt till Judeen från sin fångenskap i Babylon. De hade byggt upp Jerusalem och templet på nytt. Nu hotades de alltså igen av en armé som ville ta dem som slavar och förstöra deras städer. Israeliterna fick veta vad den assyriska armén hade gjort med andra folk som de hade besegrat och de var mycket rädda. Befälhavaren Holofernes visade ingen nåd.

Holofernes fick reda på att Judeens svaghet var deras vattentillgång. Han fick tips om att stänga av alla källor med vatten som rann ner i Judeen eftersom folket då skulle bli försvagade av törst och lätt kunna besegras. Efter några dagar var folkets vattenreserver nästan slut och folket led svårt (Judit 1-3).

Då kommer Judit in i bilden.

Vem var Judit?

Judit bodde i staden Bethulia och var dotter till Merari. Hon var änka då hennes man Manasse hade dött tre år tidigare. Judit var både ovanligt vacker och rik. Trots det levde hon i all enkelhet i en hydda som hon låtit bygga på taket av sitt hus och hon gick fortfarande klädd i änkekläder, trots att hon säkerligen hade kunnat gifta om sig om hon velat. Judit fastade varje dag och hon beskrivs som mycket gudfruktig, omtyckt och klok (Judit 8:8, 29).

Judits plan

Judit fick höra talas om stadens farliga situation och Holofernes som väntade på att anfalla dem. Då gjorde hon upp en plan där hon drog nytta av sitt utseende. Hon tvättade sig, smorde in sig med välluktande olja och klädde sig i sina finaste kläder samt alla smycken hon hade, allt för att dra männens blickar till sig. När hennes eget folk såg henne komma fram till stadsporten klädd på det sättet häpnade de över hur vacker hon var.

Judit tog med sig sin mest betrodda tjänarinna och en säck med mat och gick till assyriernas läger. Där låtsades hon vara en förrädare som ville ge Holofernes upplysningar om de bästa vägarna att ta sig in i landet i utbyte mot sitt eget liv. Det verkar som att ingen kunde se bortom hennes skönhet, för alla svalde hennes ord med hull och hår.

Judit fördes in till Holofernes tält och alla blev hänförda av hur vacker hon var. Holofernes lovade att inte skada henne och Judit låtsades vara på hans sida. Efter att hon hade talat till dem sa de: ”Ingenstans från jordens ena ände till den andra finns en kvinna som är lika vacker och talar lika klokt.” De svalde hennes bete. Judit fick ett eget tält i lägret och inbjöds att stanna hos dem. Judit sa dock till Holofernes att hon varje kväll ville gå ut utanför lägret för att be till sin Gud ostört. Holofernes gav sin tillåtelse.

Judit dödar Holofernes

Varje natt i tre dagars tid gick Judit med sin tjänarinna ut utanför lägret till en ravin och bad till Gud om hjälp och vägledning. Dessutom badade hon och renade sig dagligen. På kvällen den fjärde dagen bjöd Holofernes in Judit att äta middag med honom. Han hade tänkt förföra henne för att ligga med henne. De åt och drack tillsammans, men Judit åt bara av den mat och dryck som hon själv hade haft med från Bethulia. Holofernes åtrådde den vackra Judit och hans omdöme grumlades troligen av att vara i hennes närhet, för under kvällen drack han mer än han någonsin hade gjort i sitt liv. Efter måltiden skickade han iväg alla tjänare och lät dem låsa tältet utifrån, så att han skulle få vara själv med Judit. Men han hade druckit så mycket vin att han somnade av fyllan.

Då gick Judit fram till Holofernes svärd som hängde på väggen och efter att ha hållit en bön om styrka högg hon av honom huvudet.

Judit tog befälhavarens huvud och lade det i den säck som hade innehållit hennes mat. Hon gick ut ur tältet där hennes tjänarinna väntade och tillsammans lämnade de lägret. Ingen försökte stoppa dem eftersom de trodde att hon skulle gå och be som hon gjorde varje natt. Judit och hennes tjänarinna gick raka vägen till Bethulia och ropade åt dem att öppna porten.

Judit berättade allt för folket och visade dem Holofernes huvud. ”Herren har dräpt honom med hjälp av en kvinnas hand.” Huvudet hängdes upp på stadsmuren och därefter kunde den israelitiske armén jaga assyrierna på flykt, för assyrierna blev mycket rädda för israeliterna när de insåg att en ensam kvinna hade dödat deras befälhavare.

Slutet för Judit

Judit levde till den höga åldern av 105 år. Hon hade många friare men tackade nej till dem alla. Hon ville vara trogen sin man Manasse som hade dött och gifte därför aldrig om sig. Men hon var högt aktad av folket hela sitt liv och ingen glömde vad hon hade gjort för dem.

Om Judits bok

Judits bok räknas som en deuterokanonisk skrift. Deuterokanoniska skrifter är böcker som anses vara helig skrift för vissa kyrkor, men inte för andra. De ingår i Bibeln för katolska kyrkan, syrisk-ortodoxa kyrkan och vissa andra ortodoxa kyrkor. Protestantiska kyrkor anser däremot att dessa böcker är av tveksamt ursprung och de får därför tillhöra de så kallade apokryfiska böckerna, alltså de icke kanoniska.

Inte heller judar räknar Judits bok som kanonisk – den finns inte med i den hebreiska Bibeln och den fanns inte med bland Dödahavsrullarna. Däremot fanns det en period när Judit verkar ha fått stor betydelse bland medeltidens judar, då hon började hyllas som en stor hjältinna och befriare av samma kaliber som drottning Ester. (Ester var ju den unga judiska flickan som valdes till drottning på grund av sin skönhet och som sedan räddade sitt folk judarna från att förintas av den onde Haman.)

Problemet med Judits bok är att den innehåller många motsägelsefulla och inkorrekta historiska fakta. Många väljer därför att tolka boken allegoriskt och försöker länka huvudpersonerna till andra historiska personer vid samma tid. Några har till exempel sagt att Judit skulle kunna vara drottning Salome Alexandra, Judeens enda kvinnliga monark (76-67 f.Kr.).

Oavsett hur man väljer att tolka boken är det en spännande berättelse om en modig kvinna som räddar sitt folk genom skönhet och list.

Judit i konsten

Judit har varit ett populärt motiv i kristen konst, inte minst i gotiska katedraler. Många kända konstnärer har målat henne. Judit förekommer även i litterära verk och poesi. En dikt om Judit fanns till exempel med i samma verk som Beowulf, fast författaren hade valt att flytta berättelsen till den Anglo-Saxiska världen. Det finns också många musikaliska verk inspirerade av berättelsen om Judit, bland andra Mozarts La Betulia Liberata (hans enda oratorium) och Vivaldis Juditha triumphans (ett av hans främsta verk).

Mozart: https://www.youtube.com/watch?v=FxjWZc9Kyvc

Vivaldi: https://www.youtube.com/watch?v=-WDKWqE0fys