Selofhads döttrar

I dessa tider när många människor runt om i hela världen demonstrerar mot orättvisor och för allas lika värde passar det bra att återge berättelsen om Selofhads 5 döttrar – en relativt okänd berättelse om några modiga unga flickor som stod upp mot något som de upplevde som en orättvisa och lyckades få lagen ändrad.

Bakgrund

På Mose tid levde en man som hette Selofhad. Selofhad och hans hustru fick fem döttrar, men inga söner. Döttrarna hette Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.

Medan israeliterna befann sig i öknen dog Selofhad plötsligt. Hans fru och döttrar måste ha blivit förtvivlade och undrat hur de skulle klara sig, eftersom döttrar inte fick ärva något på den här tiden. Istället skulle enligt lagen alla Selofhads ägodelar gå till hans bröder. Hans fem döttrar skulle inte ha någonting kvar att leva av. De var all ogifta och hade alltså ingen man som kunde försörja dem. Och utan sin fars arv skulle de heller inte få någon hemgift, vilket gjorde det osannolikt att de någonsin skulle kunna bli gifta. Flickornas framtidsutsikter var med andra ord minst sagt dystra.  

Flickorna går till profeten

När Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa befann sig i denna osäkra situation insåg de hur orättvis arvslagen var som inte tillät döttrar att ärva ens om det inte fanns någon manlig arvinge. De bestämde sig för att försöka göra något åt saken. De hade tyst kunnat acceptera sitt öde. De hade kunnat beklaga sig utan att sedan vidta några åtgärder. De hade kunnat välja att se sig själva som offer och tagit på sig den rollen för resten av sina liv. Men de valde att agera. De valde att försöka få till en förändring. Därför gick de till profeten Mose vid uppenbarelsetältets ingång för att ta upp frågan med honom. De modiga flickorna ställde sig framför Mose, prästen Eleasar, alla israelitiska ledare samt en stor del av folket och la fram sin sak.  

De började med att berätta att deras far Selofhad hade dött i öknen, men att han inte hade varit en upprorsmakare. Anledningen till att de började sitt anförande med detta var för att det nyligen hade varit ett stort uppror bland folket, lett av en viss Kora. Och eftersom det på den här tiden antogs att personer som dog i förtid var syndiga människor och att deras död var Guds straff, så var Selofhads döttrar måna om att det skulle bli känt att deras far inte hade dött för att han hade varit med i upproret mot Mose och mot Gud.

Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa sa vidare att deras far inte hade någon son och frågade Mose varför deras fars namn skulle utplånas bland folket bara för att han inte hade någon son som kunde föra hans arv och namn vidare. Detta var en smart strategi. Eftersom kvinnor tyvärr ofta sågs som mindre värda på den tiden valde Selofhads döttrar att inte fokusera på sina egna lidanden och bristande framtidsutsikter. I stället vinklade de det så att det var för deras fars skull, det vill säga för en mans skull, som de ville ärva. På så sätt fick de mer sympatier från åhörarna. Selofhads döttrar menade att deras far skulle bli offret om hans bröder skulle ärva och inte de, eftersom deras fars namn då inte kunde leva vidare. Och namn var viktiga på den här tiden.

Flickorna avslutade med att säga att Selofhads arv borde gå till dem. Först ställde de alltså en fråga som fick alla att fundera och sedan kom de med en begäran. Det var strategiskt.

Vilket mod de visade! Det var säkert inte lätt för flickorna att ställa sig i rampljuset på det sättet och tala inför alla ledarna och folket och yrka på ett undantag från arvslagen. Men deras beslutsamhet och mod lönade sig.  

Mose frågar Herren

Mose lyssnade uppmärksamt på flickorna och vände sig sedan till Herren i bön. Han frågade vad han skulle göra i fallet med Selofhads döttrar. Gud sa då till Mose att flickorna hade rätt och att han skulle låta dem ärva sin far. Gud sa också till Mose att han skulle säga till folket att en ny lag skulle gälla: Om en man dog och inte hade någon son skulle hans arv gå till hans dotter istället.

”Du ska säga till Israels barn: Om en man dör och han inte efterlämnar någon son, ska ni låta hans arvedel gå över till hans dotter.” (4 Mos. 27:8)

Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa fick alltså rätt. De fick ärva sin fars ägodelar och slapp oroa sig för hur de skulle klara sig. De fick dessutom till stånd en ändring av arvslagen, till glädje för många. Och de fick äran att föra sin fars namn vidare, något som var av stor vikt på den tiden.

Så gick det för flickorna

Israeliterna kom så småningom till det utvalda landet i Kanaan. Där delade man upp landet mellan de olika stammarna, släkterna och familjerna. Selofhads döttrar fick då en del av landet som sitt, i sin fars namn. Där bodde de sedan med sina män och sina barn.

Avslutning

Dessa flickors mod hjälpte inte bara dem själva; när de påpekade för Mose att lagen var orättvis blev resultatet faktiskt att lagen ändrades. Det hjälpte många flickor i liknande situation och gav dem en trygghet som de inte hade haft förut. Det faktum att berättelsen finns nedtecknad i skrifterna – och inte bara berättelsen utan till och med flickornas namn – talar för att de gjorde ett stort intryck och avtryck på folket.

Jag tycker att berättelsen om Mahla, Noa, Hogla, Milka och Tirsa visar att det lönar sig att påpeka orättvisor, så länge som det görs på rätt sätt. Den visar även att Gud ser alla sina barn och att ingen är obetydlig i hans ögon. Som ogifta flickor utan en fars eller brors beskydd stod Selofhads döttrar långt ner i samhället, men profeten Mose tog sig ändå tid att lyssna på dem och sedan fråga Gud om råd. De blev inte avfärdade eller förringade. Vad måste de ha känt när Mose kom tillbaka till dem och inför hela folket gav dem rätt till deras fars arv och dessutom tillkännagav en lagförändring gällande döttrars rätt att ärva. Jag är säker på att de i det ögonblicket kände något som jag ofta har känt: Gud är god!

Har du stått upp mot någon orättvisa någon gång? Vad har du för erfarenheter av att Gud har hjälpt dig ur svårigheter? Har du känt att Gud har lyssnat på och besvarat dina böner? Kan du säga att du vet att Gud är god?