Tabita

I staden Joppe väster om Jerusalem bodde Tabita. I likhet med många andra kvinnor i Bibeln vet vi inte så mycket om henne, bara det som står i sju korta verser i Apostlagärningarna kapitel 9. Trots det är denna kvinna en stor källa till inspiration och ett bra exempel på vad det innebär att vara en sann lärjunge. Tabita fick dessutom vara med om ett underverk när aposteln Petrus uppväckte henne från de döda – en händelse som fick många i staden att komma till tro på Kristus.

Bakgrund

Joppe var en hamnstad i det som i dag är Tel-Aviv i Israel. I Joppe bodde människor av olika religioner och folkslag, däribland många greker. Det var vanligt att judar som inte bodde i övervägande judiska områden såsom Jerusalem och Galileen tog sig grekiska namn. Så var det också med Tabita som även presenteras som Dorcas – ett grekiskt namn som betyder hind. Med tanke på hur viktiga namn var på den här tiden kan man fundera på varför hon fått just detta namn.

Det bodde många kristna i staden Joppe vid den här tiden. Apostlarna och andra lärjungar reste omkring och predikade flitigt evangeliet. Tabitas uppståndelse hände dock innan Petrus fick en uppenbarelse om att börja sprida evangeliet till hedningarna (Apg. 10), så de flesta kristna var omvända judar vid tidpunkten för den här berättelsen.

Tabitas goda gärningar

Vi vet inte om Tabita var rik eller fattig, gift eller ogift, gammal eller ung. Kanske var hon rent av en änka. När Lukas som har skrivit Apostlagärningarna introducerar Tabita använder han ordet mathētria, det grekiska ordet för ”lärjunge”. Hon är den enda kvinnan som beskrivs med det ordet i Nya Testamentet. Andra kvinnor som följde Jesus beskrivs vanligen som efterföljare. Tabita är alltså unik i det avseendet. Sannolikt var hon en av de kvinnliga ledarna för de kristna i Joppe.

Så här beskrivs Tabita: ”Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga.” Är inte detta själva essensen i kristendom? För mig representerar Tabita allt vad det innebär att vara en Kristi lärjunge. Vad var det då för goda gärningar hon gjorde? Hon sydde kläder åt änkor och andra fattiga. När Petrus kom till huset där Tabitas kropp låg möttes han av många änkor som visade upp kläderna Tabita hade sytt åt dem. Det stod ju om henne att hon var generös mot de fattiga, och änkor var tyvärr alltför ofta fattiga i det forntida Israel, så det är inte så konstigt om hennes tjänande främst inriktade sig på dessa.

Det är intressant att notera att Tabita sydde kläderna till änkorna. Hon gav inte av sitt överflöd, kläder som hon inte längre ville ha. Nej, hon sydde personligen kläderna åt dem. Kanske var detta en talang som hon hade fått och kunde använda i sitt tjänande. Hon gav alltså av sin tid och av sig själv för att klä de fattiga och behövande. Hennes tjänande var ett offer och ett kärleksarbete.

Detta får mig att tänka på Jesu ord i Matteusevangeliet kapitel 25 vers 34–40:

”Då ska Kungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Fars välsignade, och ta emot det rike som stått berett för er sedan världens skapelse. För jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var törstig och ni gav mig att dricka. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig.

Då ska de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig som främling och tog emot dig, eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då ska Kungen svara dem: Jag säger er sanningen: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort för mig.”

Tabitas död och upståndelse

Sen står det att Tabita blev sjuk och dog. Vi vet inte om det var efter en lång tids sjukdom eller om det skedde hastigt. Vi vet bara att hennes död orsakade stor sorg bland invånarna i Joppe, inte minst bland änkorna. Tabita var helt klart högt älskad och många sörjde henne då hon gick bort. Tabitas kropp förbereddes för begravning: den tvättades, kläddes och lades på övervåningen – i vems hus, kan man undra.    

Eftersom de kristna i staden hade hört talas om att Petrus befann sig i Lydda som låg i närheten skickade man bud efter honom. Petrus hade precis utfört ett underverk då han botade en lam man i staden Lydda, och ryktet om detta hade spridit sig. Kanske hoppades Tabitas vänner att Petrus skulle kunna utföra ett underverk för Tabita också. Eller så var det så att Petrus kände Tabita genom hennes tjänande i kyrkan, och att de därför skickade efter honom för att han skulle få säga farväl innan hon begravdes. På den här tiden fanns inga möjligheter att förvara kroppar, så vanligen begravdes de avlidna redan samma dag eller dagen efter. Det var alltså bråttom att få dit Petrus. De två män som skickats för att hämta honom bad honom att skynda sig och komma.

När de kom fram till huset där Tabitas kropp låg kom alla änkor fram till Petrus och visade honom de kläder Tabita hade sytt åt dem. Kanske ville de ge Petrus bevis på Tabitas osjälviska tjänande. Petrus skickade ut alla de sörjande för att få vara i fred när han bad till Gud. Detta var en helig stund och det var passande att det inte skedde inför publik. När han väl var ensam sjönk han ödmjukt ner på knä och bad Gud om hjälp.

Petrus vände sig därefter mot Tabita och sa: ”Tabita, stå upp!” Då vaknade hon och Petrus hjälpte henne upp och tog henne till hennes vänner. Det är intressant att lägga märke till likheterna mellan denna berättelse och den där Jesus uppväcker Jairus dotter. Tillvägagångssättet och orden är i stort sett identiska.

Den här händelsen spred sig som en löpeld bland folket i och utanför Joppe och många kom till tro på Herren på grund av det. Det hjälpte också till att etablera Petrus som Jesu Kristi utvalda representant på jorden.

Avslutning

Vad hände sedan med Tabita? Det står inget om det i Bibeln, men jag tror att hon fortsatte att tjäna de fattiga och vara ett ljus för troende såväl som icke troende.  

”På samma sätt ska ert ljus lysa för människorna, så att de ser era goda gärningar och prisar er Far i himlen.” (Matt. 5:16)  

Det finns mycket vi kan lära oss från denna trofasta ödmjuka kvinna som levde ett så kristuslikt liv. Hennes exempel motiverar mig att bry mig mer om andra och tjäna med de gåvor och talanger jag har fått. Vilken ära det vore om samma minnesord kunde sägas om mig som om Tabita: ”Hon var rik på goda gärningar och generös mot de fattiga.” Med andra ord, hon var en sann Kristi lärjunge.

Hur kan du bli bättre på att tjäna de fattiga – fattiga ekonomiskt, känslomässigt eller socialt? Hur låter du ditt ljus lysa för världen? Hur skulle du vilja att ditt liv sammanfattades den dag du dör?