Kvinnor i koranen och bibeln

Jag har ett erkännande att göra. För bara ett halvår sedan var jag pinsamt okunnig om innehållet i Koranen. Jag visste att Koranen dikterades för profeten Mohammed av ängeln Gabriel, enligt islam. Men jag kände inte till något om Koranens innehåll eller hur Bibeln och Koranen förhöll sig till varandra. Därför blev jag förvånad när jag i mina studier om kvinnor i Bibeln hittade referenser till Koranen. Vad gör de här kvinnorna i Koranen? undrade jag. Jag började fråga runt, men ingen i min omgivning visste svaret. Jag förstod att Eva, Sara, Hagar, Noas hustru med flera förekom i Koranen med tanke på religionernas gemensamma ursprung i Abraham, och följaktligen borde alla kvinnor som levat före Abraham ingå i vår gemensamma historia. Men jag visste inte varför till exempel drottningen av Saba eller jungfru Maria fanns med i Koranen. Så jag forskade mer i saken. Jag köpte bland annat två böcker om kvinnorna i Koranen för att förstå mer.

Eftersom jag inte tror att jag är den enda som har dålig koll på Koranen och dess förhållande till Bibeln delar jag en del av det jag lärt mig här.

Koranens ursprung

Enlig islam dikterades de första surorna i Koranen av ängeln Gabriel för Mohammed då denne befann sig i en grotta i närheten av Mecka omkring år 610. Detta var flera århundraden efter spridandet av kristendomen och därmed är islam den yngsta av de abrahamitiska religionerna (judendom, kristendom och islam). Mohammed själv kunde enligt tradition inte läsa, men han lär ha hört många judiska/kristna berättelser och även kristna predikanter. Berättelserna i både Gamla och Nya Testamentet bör alltså ha varit hyfsat bekanta för honom.

Mohammed sägs ha memorerat alla ängelns ord. Han återgav sedan orden för sina efterföljare som också memorerade dem och så småningom skrev ner dem. Gabriel ska därefter ha visat sig för Mohammed då och då under de kommande dryga tjugo åren fram till profetens död. Uppenbarelserna gavs inte regelbundet eller kronologiskt. Sammanlagt blev det 114 kapitel (suror) och nästan 500 sidor text (på arabiska).

Likheter mellan Bibeln och Koranen

Även om formen är annorlunda i Koranen så finns det många likheter mellan den och Bibeln. Koranen innehåller många av samma händelser, personer och teman som i Bibeln, men med en annorlunda teologisk vinkel. I Koranen hittar man skapelseberättelsen, syndafloden, fångenskapen i och uttåget ur Egypten, formandet av nationen Israel och så vidare. Men dessa berättelser återges delvis annorlunda.

I Koranen kan man även läsa om Adam, Abraham, Isak, Jakob, Moses, David, Salomo och till och med Jesus. Men innehållet i deras berättelser skiljer sig från Bibelns på vissa punkter.

En stor likhet mellan Bibeln och Koranen är dock grundtemat: Gud sänder ut profeter för att predika omvändelse för folket som gång på gång överger den sanna läran.

Kvinnor i Koranen

Så kommer vi till det mest intressanta – kvinnorna. Det finns många kvinnor i Koranen, även om de har en förhållandevis mindre roll än kvinnorna i Bibeln. Den enda kvinna som nämns vid namn i Koranen är intressant nog Maria (Maryam), mor till Jesus (Isa). I övrigt identifieras kvinnorna vanligen som hustrur, mödrar eller systrar till någon, till exempel Adams hustru, Abrahams hustru, Moses syster och Moses mamma.

Några av kvinnorna får faktiskt större utrymme i Koranen än i Bibeln, till exempel drottningen av Saba, faraos hustru och jungfru Maria.

Låt oss titta närmare på hur Koranen framställer några av kvinnorna som också förekommer i Bibeln.

Abrahams hustru (Sara)

I Bibeln är Sara faktiskt den kvinna som det står mest om, men i Koranen finns hon bara med på ett hörn i berättelsen om de tre männen som kommer till Abraham och berättar att han ska få en son. Sara som står i närheten hör deras ord och skrattar av glädje. Hon får veta att hon ska få en son som ska heta Isak och att han ska få en son i sin tur som ska heta Jakob. Mer än så finns hon inte med i Koranen.

Sara har inte heller samma betydelse inom islam som inom judendomen och kristendomen, där hon ju ses som mor till den utvalda sonen i förbundet – Isak. Inom islam blir Sara närmast en parantes i berättelsen om Hagar som anses vara stammoder till alla araber och därmed historiskt sett viktigare än Sara. Dock kan nämnas att Hagar knappt nämns i Koranen, men att hon förekommer desto mer i haditherna, den islamska traditionen med utgångspunkt i vad Mohammed har sagt och gjort.

De övriga matriarkerna (Rebecka, Rakel, Lea) omnämns inte alls i Koranen. 

Moses mamma (Jokebed)

Moses mamma skiljer sig från de andra kvinnorna i Koranen genom att hon är den enda kvinna som får ta emot direkt uppenbarelse från Gud. När Mose föds under en tid då farao har befallt att alla nyfödda pojkar ska kastas i Nilen ger Gud Jokebed mod och säger till henne att amma sin son och gömma honom till dess att hon fruktar för hans liv. När den dagen kommer ska hon lägga honom i en kista och kasta den i Nilen. Jokebed följer Guds råd, men när hon ser kistan flyta iväg på Nilen mot farao och hans hustru tappar hon modet och avslöjar sig nästan. Då talar Gud än en gång till henne och ger henne styrka och tröst och lovar henne att hon ska få sin son tillbaka. Så blir det också. Faraos hustru adopterar lille Mose, men hon kan inte hitta någon amma åt honom. Mose vägrar nämligen alla egyptiska kvinnors bröst. Efter tre dagar närmar sig Moses syster och föreslår en hebreisk kvinna som amma åt pojken. Så blir Jokebed amma till Mose och får på sätt och vis honom tillbaka, åtminstone i några år. Koranen uttrycker detta så fint:

”Och Vi lät honom från första stund vägra att dia en amma och då sade systern: ”Skall jag visa er till en familj som kan ta hand om honom för er räkning och ge honom kärlek och god vård?” Så gav Vi honom tillbaka till hans moder, så att hennes ögon fick glädjas och hon kunde glömma sin sorg och för att hon skulle veta att Guds löfte är sanning…” (28:12-13)

I och med att Gud talar direkt till Moses mamma får hon stor betydelse för islam, inte minst därför att det visar att Gud även talar till kvinnor.

Faraos hustru (Asiyah)

Ett exempel på en kvinna som har större betydelse i Koranen än i Bibeln är faraos hustru – märk väl hustru och inte dotter. Enligt Koranen var det faraos hustru som hittade Mose i Nilen och adopterade honom. Hon nämns inte vid namn i Koranen, men den muntliga traditionen säger att hon hette Asiyah och hon tas ofta upp som ett exempel för rättroende kvinnor.

Asiyah framhålls inom islam som en av de fyra största kvinnorna jämte Maria, Jesu mor, och Khadija och Fatima, Mohammeds fru och dotter. Asiyah prisas dels för att hon räddade Moses liv när hon och farao hittade honom i en kista i Nilen och farao ville döda pojken. Hennes milda och visa ord till sin make fick honom att gå med på att adoptera pojken. Asiyah prisas också för att hon höll fast vid sin tro på Gud och inte tillbad avgudar som de övriga egyptierna. Hon vägrade även att tillbe sin man farao som ju sågs som en gud. När farao rensade palatset på personer som inte ville erkänna honom som en gud, stod Asiyah emot. Hon försökte i stället hämnas dem som farao hade dödat, hur framkommer inte i Koranen. För sitt motstånd torterades hon och dödades till sist.

Asiyah dog alltså som martyr. Enligt Koranen är välsignelsen för detta att hon får den stora äran ett bli en av Mohammeds fruar i himlen tillsammans med Maria och Mohammeds jordiska fruar. 

Maria (Maryam)

Maria är den kvinna i Koranen som ges mest utrymme. Maria beskrivs som en mycket kysk och rättfärdig kvinna som fick ta emot Guds ord, något som vissa tolkar som att hon faktiskt var en profet. Denna tolkning förkastas dock av islam i stort eftersom kvinnor inte anses kunna vara profeter, till skillnad från judendomen och kristendomen som erkänner flera kvinnor som profetissor (Mirjam, Debora, Hulda, Hanna m.fl.)

Sura 19 i Koranen har titeln Maria (Maryam) och handlar bland annat om Jesu födelse. Här beskrivs hur Maria har valt att leva ett liv avskilt från alla människor för att hålla sig ren. En ängel från Gud kommer till henne och meddelar att hon ska bli havande med en ren och rättfärdig son:

[Ängeln] sade: ”Jag är ingenting annat än en budbärare från din Herre [med hälsningen:] ’Jag skall skänka dig en son, ren och rättfärdig.’ Hon sade: ”Hur skulle jag, som ingen man har rört, kunna få en son? Jag har aldrig fört ett lösaktigt liv!” [Ängeln] svarade: ”Det skall bli [som jag har sagt]. Din Herre säger: ’Detta är lätt för Mig och det sker för att han skall bli ett tecken för människorna och en symbol för Vår nåd.’” (19:19–21)

Maria blir havande och drar sig undan till en avlägsen trakt. Då det blir dags för henne att föda går Maria ut och lutar sig mot en palm. När smärtan blir mycket svår utbrister Maria att hon önskar att hon hade dött innan allt detta började. En röst från marken talar då till henne och säger att hon ska skaka palmen och äta dadlarna som trillar ner. Dessutom har en bäck mirakulöst sprungit upp vid hennes fötter som hon kan dricka av. När Maria återvänder till sin familj och by med barnet på armen prisar människorna henne och säger att hon är som Maryam, Moses syster. Maria svarar dem inte eftersom hon har avlagt ett tysthetslöfte, i stället pekar hon på den nyfödde Jesus som då börjar tala och berätta för alla att han är en profet och utvald av Gud.

Maria framhålls i Koranen som ett exempel för alla troende kvinnor på grund av sin rättfärdighet och renhet:

”Hon bevarade sin oskuld och Vi andades in i [hennes kropp] något av Vår ande. Hon trodde på sin Herres ord och på Hans uppenbarelser och hon var en av dem som ödmjukt böjer sig under Hans vilja.” (66:12)

 I Koranen gifter sig Maria aldrig och får inga fler barn. Josef finns inte med i bilden. I stället säger traditionen att hon har blivit en av Mohammeds fruar i himlen – den största äran som en kvinna kan få.

Avslutning

När Jesus Kristus undervisade folket sammanfattade han lagen i två bud: 1) Älska Herren din Gud och 2) Älska din nästa som dig själv (Mark. 12:30–31).

Det här med att älska sin nästa som sig själv är inte alltid så lätt. Det är lättare att älska personer man känner och förstår, personer från samma religion, kultur och etnicitet som en själv. Det är en mycket större utmaning att älska personer som är annorlunda än en själv, vars språk, kultur, traditioner och trosuppfattning känns främmande. Men eftersom vi vet att vi är skapade i Guds avbild och att alla människor är lika värdefulla och älskade i Guds ögon, är det vår plikt att överkomma allt som kan hindra oss från att känna kärlek för våra medmänniskor.

Ett sätt att övervinna dessa motstridiga känslor mot främmande personer och kulturer är att lära sig mer om dem, och försöka hitta en gemensam nämnare. Vi lever tyvärr i en värld med mycket främlingsfientlighet i allmänhet och misstro mot islam i synnerhet. Men faktum är att vi har mer gemensamt än vad man kan tro. Ju mer jag studerar i Koranen desto mer likheter hittar jag med min egen tro och med Bibeln. Visst skiljer sig detaljerna åt, men grunddragen är ganska lika. Jag har känt att när jag lär mig mer om Koranen och islam så är det lättare för mig att möta muslimer med förståelse, empati och så småningom kärlek.

Vad har du för positiva erfarenheter av möten med människor av en annan tro? Hur jobbar du på att ”älska din nästa som dig själv”?