Kvinnan med blödningar

* Touch of Faith copyright Simon Dewey 2020; permission Altus Fine Art, USA

Ett av Frälsarens mest barmhärtiga underverk var när han botade kvinnan med blödningar. Denna kvinna identifieras bara utifrån sin sjukdom som ”kvinnan med blödningar”, hennes verkliga namn och identitet finns inte bevarat. Men Jesus Kristus såg henne och hennes lidande och i sin barmhärtighet botade han henne. Trots att han var på väg någon annanstans i ett viktigt och brådskande ärende, tog han sig tid att stanna upp och se denna arma kvinna med så mycket tro, och bota henne – inte bara fysiskt utan helt och hållet.

Bakgrund

Kvinnan med blödningar bodde i en by eller mindre stad i närheten av Galileiska sjön, troligen Kapernaum, eftersom berättelsen även talar om en synagogsföreståndare och det fanns en synagoga i den staden.

Berättelsen om kvinnan med blödningar återfinns i alla de tre synoptiska evangelierna i Nya testamentet: Matteus kapitel 9; Markus kapitel 5; Lukas kapitel 8. Det börjar med att synagogsföreståndaren Jairus kommer till Jesus och ber honom att följa med och bota hans enda dotter som ligger för döden. Jesus och hans lärjungar går med Jairus till hans dotter. Men på vägen dit stannar Jesus och tar sig tid för en annan av Guds döttrar som behöver hans hjälp: en kvinna som lider av blödningar.

Blödningar

Denna stackars kvinna hade lidit av blödningar i hela 12 år. Kan du tänka dig att ha mens i 12 år i sträck?! Hade det varit i dag hade hon förmodligen fått diagnosen menorrhagia och behandlats med hormoner och mediciner och i sista hand opereration. Men dessa behandlingar fanns inte till hands på den tiden. Det står att kvinnan hade gett allt hon ägde till olika läkare i hopp om att bli botad, men inget hade hjälpt. Tvärtom hade hon bara blivit sämre. Kanske hade läkarna hon besökt rent av gjort hennes blödningar rikligare. Den tidens gynekologi var nog högst tvivelaktig. Det är därför mycket troligt att hon led av svår anemi, blodbrist, till följd av sina blödningar. Tänk dig hennes vardag under de omständigheterna: säkert var hon extremt trött, frusen, yr, med frekvent huvudvärk och muskelsvaghet. Varje rörelse lär ha varit en ansträngning och varje vaken timme en kamp. Jag ser för mitt inre hur denna kvinna kröp fram för att nudda vid Frälsarens hörntofs, eftersom det var allt hon förmådde.

Utöver kvinnans fysiska lidande kom den sociala och känslomässiga biten. Enligt Moselagen var denna kvinna en zava, det vill säga att hennes onormala blödningar gjorde henne oren till dess att hennes blödningar upphörde samt ytterligare sju dagar. Alla som rörde vid henne eller som hon råkade nudda blev också orena. Moselagen föreskrev att den som vidrörde någon som var oren var tvungen att tvätta sig själv och sina kläder och ansågs som oren hela den dagen (se 3 Mos. 15). Kvinnor som hade menstruation drog sig därför undan och höll sig för sig själva för att inte råka röra vid någon och överföra sin orenhet på andra. Grannar, familj och vänner höll sig på avstånd under en kvinnas orena period. Men denna stackars kvinna hade alltså varit oren i 12 hela år! I praktiken innebar det att hon hade varit tvungen att hålla sig undan från allt och alla i över ett decennium. Det fanns även en stigmatisering i samhället kring dem som var zav eller zava, det vill säga dem med onormala blödningar eller flytningar, om att de hade ådragit sig sin åkomma själva genom synd, vilket fick andra människor att undvika dessa än mer. Läs mitt tidigare inlägg om menstruation och orenhet här.

Vi vet inte om kvinnan hade man och barn. Bibeln nämner inget om det. Men om hon tidigare hade haft en familj skulle de sannolikt ha dragit sig undan från henne. Som kroniskt oren kunde hon ju aldrig hjälp till med något i hushållet såsom matlagning och tvätt, så troligen var hon föraktad, utstött och lämnad att klara sig på egen hand, kanske utan att ens ha tak över huvudet. Hon var med största säkerhet väldigt ensam i världen. Kan du tänka dig att gå i mer än ett decennium utan kroppskontakt med någon, eller utan att känna att du kan bidra och göra nytta? På grund av sin åkomma och den orenhet som det innebar hade kvinnan säkert lärt sig att göra sig osynlig och att inte dra uppmärksamheten till sig. Hon var visserligen inte död som Jairus dotter vars berättelse finns i samma kapitel, men med tanke på de sociala omständigheter hon befann sig i hade hon lika gärna kunnat vara det.

Mötet med Jesus

Denna lidande kvinna fick på något sätt höra talas om Jesus Kristus och de underverk han utförde. Och hon trodde! Hon inte bara hoppades på att han skulle kunna bota henne, hon kände i sitt hjärta att det var så. Hennes tro var anmärkningsvärd och skälet till att hon faktiskt blev botad. Hon som hade träffat så många läkare och spenderat så mycket pengar på att hitta ett botemedel för sin sjukdom hade ändå inte gett upp hoppet. När hon fick höra att Jesus var i hennes by visste hon att detta var hennes möjlighet att bli frisk. Jag tycker att hennes exempel är väldigt inspirerande. Hon hade kunnat tänka: ”Det går säkert inte den här gången heller.” Men det gjorde hon inte. Hon hade tro. Hon hade hopp. Och det räckte för att bota henne.

När Jesus gick förbi platsen där kvinnan med blödningar befann sig står det att hon närmade sig honom bakifrån. Hon visste att hon var oren och vågade inte möta honom ansikte mot ansikte. Hon tänkte att om hon bara fick röra vid hans kläder skulle hon bli frisk, och varken Jesus eller någon annan behövde få veta vad hon hade gjort (se Mark. 5:28). Hon hoppades nog kunna ”smita under radarn” och förbli oupptäckt. För egentligen var det så att bara genom att röra vid någons kläder gjorde hon dem enligt Moselagen orena. Inte konstigt att hon inte ville skylta med att hon, en zava, befann sig ute bland folk och att hon med flit tänkte vidrörde Jesus kläder. Och hon hade så stor tro att hon visste att Jesus inte behövde röra vid henne eller se på henne för att hon skulle bli frisk, bara hon fick nudda vid hans kläder.

Kvinnan lyckades ta sig fram till Jesus utan att någon lade märke till henne och röra vid tofsen på hans mantel. Så fort hon hade nuddat vid hans kläder kände hon att hon hade blivit frisk. Var det så att det inte bara var hennes blödningar som slutade då? Kan hennes anemi ha blivit botad också så att hon omedelbart fick sin hälsa och sin energi tillbaka? Det står i Bibeln att hon märkte direkt att hon hade blivit frisk, så det var säkert en drastisk förändring hon upplevde. Efter 12 år av lidande hade hon blivit botad på ett ögonblick.

Men mötet gick inte helt som kvinnan hade tänkt. Jesus kände att det gick kraft ifrån honom och visste vad som hade hänt. Han hade kunnat gå vidare och låta kvinnans helande förbli en sak mellan henne och honom. Men i sin visdom och kärlek ville han ge henne mer.

Jesus vände sig om och frågade vem som hade rört vid hans kläder. Man kan förstå lärjungarnas förvirring åt denna fråga eftersom det säkert var många människor omkring dem, och vem som helst hade kunnat nudda Jesus. Men Jesus lät sig inte övertalas att fortsätta hem till Jairus och hans döende dotter trots att det brådskade. Han fortsatte att se sig om efter den som hade rört vid honom.

Vilken skräck kvinnan måste ha känt när hon insåg att hon inte kunde gömma sig mer. Det står att hon darrade när hon gick fram till Jesus. Denna kvinna som hade tillbringat 12 år med att försöka vara osynlig och hålla sig undan hamnade nu i centrum för allas uppmärksamhet. Kvinnan föll rädd och darrande ner framför Frälsaren och erkände vad hon hade gjort och varför. Jag kan tänka mig att alla människorna tog ett förskräckt steg bakåt när hon öppet erkände att hon hade blödningar och alltså var oren. Mer än en person i mängden lär ha blivit arga och insett att de kanske hade kommit i kontakt med den orena kvinnan och att de kunde vara orena nu också. Men Jesus brydde sig inte om sådana tabun. Han såg henne och ryggade inte tillbaka. Han såg henne. Och sedan sa han:

”Min dotter, din tro har hjälpt dig. Gå i frid.” (Luk. 8:48)

Dessa enkla ord innefattar flera slags botande. För det första kallade han henne sin dotter och inkluderade henne därmed i sin familj. Hur lång tid hade det gått sedan någon inkluderade henne i någonting alls? Hennes starka tro gjorde att hon kvalificerade sig bland hans efterföljare, som en del i hans familj. Genom att offentligt tilltala henne som dotter visade Jesus för alla där att denna kvinna hörde hemma bland dem.

Därefter sa Frälsaren till henne att hennes tro hade hjälpt henne. Han gav henne äran för det som hade skett utan att säga något om sin egen roll. Varför det? Jag tror att det var en del i hennes helande. Efter att ha levt som hon hade gjort under så lång tid – ensam, utstött och sjuklig – hade hon säkert inte särskilt höga tankar om sig själv och sin förmåga. Så Jesus framhöll att det var hon själv som genom sin tro hade åstadkommit detta underverk. Han gav henne kraft och förnyad självkänsla genom att ge henne äran för det som skett, för att hjälpa henne att tro på sig själv igen. Dessutom sa han detta inför alla närvarande. Hans ord lät även dem veta att detta var en speciell kvinna med extraordinär tro. Därmed förändrade han hennes status och rykte. Han botade henne känslomässigt och socialt.

Slutligen så botade han henne andligt. Hans sista ord till henne var: ”Gå i frid.” Frid är en gåva som kommer från Gud genom hans Helige Ande. Denna gåva ges bara åt dem som har omvänt sig och har ett rent hjärta. Jesus hade lika gärna kunnat säga: ”Dina synder är dig förlåtna” som han sa då han botade den lame mannen strax före denna händelse (se Matt. 9:1–8). I den berättelsen (liksom i många andra) ser man tydligt hur Frälsaren inte bara botar människor fysiskt utan även andligt genom att skänka dem förlåtelse och frid i själen. Med tanke på att denna kvinna var en zava vars orenhet ansågs bero på synd, var Kristi gåva av inre renhet och frid ett underverk i sig. Säkert hade kvinnan sett på sig själv som syndig och straffad av Gud under alla dessa år av lidande – det var ju så alla andra såg på henne. Men Människosonen som har makt att förlåta synder skänkte henne denna sista gåva: vetskapen om att hon var ren och kunde fyllas av Guds Ande som ger hjärtat frid.

Avslutning

Vilken fantastisk gåva kvinnan fick, och allt tack vare sin tro på Jesus Kristus. Trots att hennes namn är bortglömt lever hennes arv av tro vidare och kan inspirera oss till att aldrig ge upp hoppet om att bli helade, vare sig det gäller fysiskt, känslomässigt, socialt eller andligt. Vi är alla trasiga på något sätt och behöver Guds helande kraft i våra liv. Jesus kallas ju för vår läkare (se 2 Mos. 15:26) och han kommer med läkedom under sina vingar (se Mal. 4:2).

En intressant följd av detta underverk kan man läsa om i Markus kapitel 6 vers 56. Tydligen hade ryktet om hur denna kvinna blivit botad endast genom att röra vid Frälsarens mantel spridit sig. I kapitlet efter berättelsen om kvinnan med blödningar kan man nämligen läsa att folket bar ut sina sjuka till öppna platser där Jesus befann sig och bad att dessa sjuka skulle få röra vid hörntofsen på hans mantel. Det verkar som att de inte ville besvära Jesus Kristus eller ta upp hans tid, så de bad bara om att få röra vid hans kläder då han gick förbi, precis som kvinnan med blödningar gjort. Denna kvinnas tro verkar följaktligen ha blivit en inspiration även för folket på den tiden. Och precis som kvinnan med blödningar blev botad genom att vidröra Frälsarens kläder står det om dessa sjuka: ”Och alla som rörde vid honom blev friska.”

Det sista jag vill ta upp i dag gäller principen om att Gud välsignar oss med mycket mer än vad vi kan drömma om. Kvinnan med blödningar hoppades och trodde att Jesus skulle kunna bota hennes fysiska besvär. Men han gav henne mycket mer. Hans agerande gentemot henne och hans ord gav henne känslomässigt, socialt och andligt helande också. Så är det även med oss. Gud ger oss ofta välsignelser som är mycket rikare än vad vi ber honom om eller vågar tro på, därför att han älskar oss så mycket.

Jag tror av hela mitt hjärta att Gud har en plan för var och en av oss för att vi ska kunna uppnå största möjliga lycka. Ibland måste vi lida och gå igenom prövningar, sjukdom och svårigheter, det är en del av jordelivet, men i slutänden kommer vi liksom kvinnan med blödningar få ta emot helande från Frälsaren – fullständigt helande.

”Och han ska torka alla tårar från deras ögon. Döden ska inte finnas mer, och ingen sorg och ingen gråt och ingen plåga.” (Upp. 21:4)

Hur tror du att kvinnan kände sig före respektive efter sitt möte med Frälsaren? Har du upplevt helande genom Jesus Kristus och hans försoning? Hur kan du bli bättre på att se personer runt omkring dig och sträcka ut en hand mot dem som lider?