Hagar

Hagar är en av många kvinnor i Bibeln som ofta får en negativ stämpel, i det här fallet främst på grund av sitt uppförande mot sin husmor Sara. Man ställer ofta den upproriska Hagar i motsatsförhållande till den goda Sara. Men jag skulle vilja påstå att trots vissa fel och brister var Hagar en rättfärdig kvinna.

Hur kan jag säga det? Jo, för att Gud talade med henne genom en ängel, inte bara en gång utan två. Hagar hör faktiskt till de utvalda få som har fått en bebådelse, det vill säga att en ängel kom till henne och gav henne information om det barn hon bar i magen. Många år senare räddade även en ängel Hagar och Ismael från att dö av törst i vildmarken genom att leda Hagar till en källa med vatten. Detta säger mig att Hagar var en god kvinna och att hon och hennes son var viktiga i Guds ögon. Helt klart är att Gud vakade över Hagar och kommunicerade med henne genom änglar.

Bakgrund

Det enda vi vet om Hagars bakgrund är att hon var en slavinna från Egypten. Troligen var hon en del av faraos generösa brudgåva till Abraham för att få gifta sig med hans vackra ”syster” Sara. När farao sedan förstod att Sara var Abrahams hustru och inte hans syster lämnade han tillbaka henne, och Abraham och Sara gav sig av från Egypten tillbaka till Kanaan. Med sig tog de alla faraos gåvor, vilket inkluderade slavar och slavinnor.

Enligt muslimsk tradition och även vissa judiska traditioner var Hagar rent av faraos dotter genom en av hans många bihustrur. När farao såg att Gud var med Sara lär han ha sagt: ”Det är bättre för min dotter att vara en slavinna i detta hus [d.v.s. Saras hus] än en adelskvinna i något annat” (Gen. Rabbah 45:1).

Hagar blir Abrahams bihustru

Efter att Sara och Abraham hade återvänt till Kanaan gick det ytterligare tio år utan att Sara fick några barn. Efter dessa tio år verkar Sara ha gett upp hoppet om att kunna få ett barn. Troligen hade hon blivit för gammal och hennes kropp hade gått igenom klimakteriet. Lite matematik ger vid handen att Sara hade hunnit bli cirka 75 år gammal.

Därför använde hon sig av den tidens surrogatmoderskap, vilket gick ut på att hustrun gav sin man en slavinna som bihustru. Om den slavinnan fick barn med mannen räknades barnet som den första hustruns barn. Bihustrun var därmed som en surrogatmamma som födde barn åt någon annan som inte kunde få egna barn. En bihustru hade ingen laglig rätt till sina biologiska barn, även om hon oftast fick amma och ta hand om sina barn själv.

Blev Hagar tillfrågad om hon ville bli bihustru åt Abraham? Jag tror det. Abraham och Sara var goda människor och det känns logiskt att hon fick ett val i frågan. Det var en stor ära för en slav att bli upphöjd till bihustru och få status näst efter hustrun. En bihustru var visserligen fortfarande slav, men lagen förbjöd att hon såldes. Det gav henne också en trygghet. Det var vanligt att bihustrur frigavs med tiden, speciellt om de hade fött söner åt sin herre. Så trots att det kan tyckas grymt att en bihustru inte ”ägde” sina egna barn, fanns det mycket för en slavinna att vinna på att bli bihustru.

Abrahams och Saras klan bestod av ungefär 2000 personer: Abrahams familj, fria män som valt att bo med klanen och deras familjer, inhyrda arbetare och deras familjer samt slavar och slavinnor. Sara lär alltså ha haft några hundra slavinnor att välja på när hon väl hade bestämt sig för att ge Abraham en bihustru. Men hon valde Hagar.

Man kan fråga sig varför Sara valde just henne. Förmodligen var det för att hon såg att Hagar var ung, stark och frisk. Men jag tror även att hon såg mycket gott i denna egyptiska slavinna. Den judiska traditionen menar att Hagar hade omvänt sig till att tro på Abrahams Gud och att hon var mycket stark i sin övertygelse. Kanske såg Sara denna andliga styrka i sin slavinna och förstod att hon skulle bli en bra surrogatmamma till Abrahams barn.

Det är också intressant att notera att det var Saras beslut att ge Abraham en bihustru. Trots att han inte hade några barn och arvingar hade han inte själv tagit sig en andra hustru. Lagen på den här tiden tillät en man att ta en andra hustru om den första hustrun inte hade gett honom några barn inom rimlig tid. Men Abraham gjorde inte det. För mig visar detta på Abrahams respekt och kärlek för sin hustru. Så det var Saras beslut att föra in en annan kvinna i deras familj. Sannolikt valde hon länge och noga och bad Gud om vägledning i detta viktiga beslut. Sara visste ju inte vid detta tillfälle att hon själv skulle få ett biologiskt barn så småningom.

Hagar blir gravid

Hagar blev snabbt gravid, vilket måste ha varit till både glädje och sorg för Sara som gått så många år utan att få några barn. Nu väntade Hagar sin herres barn, vilket höjde hennes status ytterligare. Hagar började tycka att hon var viktigare och bättre än sin husmor Sara som ju hade misslyckats med att ge Abraham barn under så många år. Här uppstod tydliga problem i maktbalansen i hushållet. Som Abrahams hustru hade Sara högst status, men som bihustru som väntade Abrahams första barn och tillika arvinge hade Hagar också hög status. Gränsen mellan matmor och slavinna hade helt enkelt suddats ut. Kanske började Hagar komma med gliringar till Sara om att hon inte kunde bli gravid, kanske vägrade hon att lyda Sara längre. Vi vet inte exakt vad som hände, men Sara led. Hon gick till Abraham och klagade och sa ungefär: ”Det här är ditt fel.”

Den judiska traditionen säger att Abraham slutade behandla Hagar som en slav och istället såg henne som en jämlike med Sara – något som givetvis komplicerade maktbalansen ytterligare – och att det var detta som Sara anklagade Abraham för. Abraham insåg då att han hade gjort fel och sårat sin hustru. Han medgav att Hagar fortfarande var Saras slavinna och att det stod henne fritt att behandla sin slavinna som hon önskade. Den hammarubiska lagen som folket levde efter på den här tiden (detta var ju före Moselagen) var väldigt tydlig på detta: Om en bihustru satte sig upp mot sin husmor skulle hon bestraffas och påminnas om att hon fortfarande var en slav främst, och att hennes status som hustruns slav kom före hennes status som mannens bihustru.

Sara bestraffade alltså Hagar för hennes upproriskhet och påminde henne om att hon var slav. Vad pratar vi om för bestraffning? Blev hon pryglad eller på annat sätt fysiskt bestraffad? Med tanke på att hon var gravid är det osannolikt. Mer troligt är att hon blev offentligt förödmjukad. Enligt judisk tradition sattes hon att utföra de lägsta sysslorna i deras läger så som att mocka upp efter djuren.  Detta kan tyckas grymt, men i den hårda värld i vilken de levde behövdes tydliga strukturer för allas överlevnad.

Men denna bestraffning gjorde att Hagar kände sig orättvist behandlad, så hon rymde.

Hagars bebådelse

Hagar flydde ut i vildmarken och kom fram till en källa med vatten där hon stannade. Då visade sig en Herrens ängel för henne. Han tilltalade henne, intressant nog, som ”Hagar, Sarajs slavinna”. Gud visste vem Hagar var och påminde henne här om hennes situation i livet. Hagar erkände för ängeln att hon hade flytt från sin matmor Saraj. Ängeln sa då till henne att återvända till sin matmor och underkasta sig henne. Och det gjorde hon faktiskt! Hagar visade därmed på en ofta underskattad egenskap, nämligen förmågan att ta emot tillrättavisning från Herren och ödmjuka sig.

Ängeln gav även Hagar en bebådelse. Han sa till henne att hon skulle få så många efterkommande att de inte skulle gå att räkna.

”Se, du är havande och du ska föda en son. Du ska kalla honom Ismael, för Herren har hört hur du har lidit.” (1 Mos. 16:11)

Ismael betyder Gud hör. Hagar fick också veta att sonen skulle vara vild och envis som en vildåsna och att han skulle vara motståndare till sina bröder och deras avkomma.  

Hagar ger Gud ett namn

Då gjorde Hagar något som ingen annan i Bibeln har gjort: hon gav Gud ett eget namn.

”Och hon gav ett namn åt Herren som hade talat med henne. Hon sade: ’Du är den Gud som ser mig.’” (1 Mos. 16:13)

Är inte detta fint? Hagar visste att Gud hade sett henne och att han kände henne och hennes situation. Hon kallade honom El-roiy, Gud som ser mig. Hon hade alltså en personlig relation till Gud. Säkert var det denna vetskap om att Gud var med henne och brydde sig om henne som gav henne styrkan att återvända till Abraham och Sara och underkasta sig dem i allt, så som ängeln hade sagt åt henne att göra.

Ismael

Hagar födde i sinom tid en son och han fick namnet Ismael, precis som ängeln hade befallt. Det verkar som att maktbalansen och husfriden återställdes efter att Hagar återvände. I och med att Ismael föddes ansågs Sara inte längre officiellt sett som barnlös, eftersom Ismael juridiskt var hennes son. Tretton år förflöt och Abraham var väldigt förtjust i sin son. Säkert var det både en sorg och en glädje för Sara att se Abrahams kärlek för sin son Ismael.

Isak

Men balansen i hushållet skulle komma att skifta igen. För Abrahams hustru Sara blev mirakulöst gravid då hon var 90 år gammal. Sara födde en frisk pojke som fick heta Isak. Nu hade Abraham plötsligt två söner och lagen tillät att han valde vilken av dem han ville som sin arvinge: Ismael var ju den kronologiskt förstfödde och kunde därmed göra anspråk på förstfödslorätten, men Isak var den äldsta sonen med den första hustrun och därmed kunde även han göra anspråk på förstfödslorätten. Men saken avgjordes under festen som hölls för att fira att Isak var avvand vid gissningsvis tre års ålder – det var så länge man ammade på den tiden. På denna fest såg Sara hur Ismael retade och hånskrattade åt Isak. Det handlade alltså inte om en storebror som retade sin lillebror, utan om något mycket allvarligare. Sara insåg att hon behövde ingripa för att skydda sin son. Ismaels uppträdande hade gjort det mycket tydligt för henne att han inte var lämplig som arvinge och den som skulle ta hand om klanen när Abraham dog. Sara gick till Abraham och krävde att Hagar och Ismael skulle skickas iväg. Abraham ville inte det, för han älskade ju sin son Ismael. Men Herren sa åt honom att lyssna på sin hustru.

Hagar och Ismael drivs iväg

Hagar och Ismael drevs alltså iväg från klanen, från sin familj och från sitt gamla liv. Innan Abraham drev iväg Hagar lär han ha frigivit henne, i enlighet med den tidens praxis. Hon förlorade alltså sitt hem, men vann sin frihet då de drevs iväg.

Enligt Bibeln fick de bara med sig bröd och en lädersäck med vatten när de drevs bort. Men jag undrar om det inte saknas något här. Efter Saras död gifte sig nämligen Abraham med en annan bihustru vid namn Keturah som födde honom ytterligare 6 söner (Abraham hade alltså totalt 8 söner). Även dessa söner drev han iväg tillsammans med deras mor, för att säkerställa att inga strider skulle uppstå mellan hans söner om arvet, utan att Isak skulle stå som ensam och självklar patriark för klanen. Men enligt 1 Moseboken kapitel 25 vers 6 gav Abraham Keturas söner gåvor och sände iväg dem – de var ju trots allt hans söner och hade rätt till en del av arvet. Detsamma gällde givetvis Ismael som dessutom var hans förstfödde. Med tanke på hur rik Abraham var och med tanke på hur mycket han faktiskt älskade Ismael, är det sannolikt att han skulle driva iväg sin förstfödde med enbart lite bröd och vatten, utan andra tillhörigheter och gåvor såsom guld, boskap, slavar m.m.? Det är någonting som är konstigt med denna del av berättelsen, en pusselbit som saknas.

Hagar och Ismael gick i vilket fall vilse i öknen och deras vatten tog slut. Hagar såg hur Ismael var döende av vätskebrist och placerade honom under en buske som skydd från solen. Sedan gick hon därifrån för att slippa se på när hennes son tog sina sista andetag. Kan du föreställa dig hur det måste ha varit för henne? Vilken förtvivlan, sorg och desperation hon måste ha känt när hon såg sin son tyna bort. Varje förälders värsta mardröm.

Men Gud var fortfarande med henne. När Hagar satt och grät hördes en ängels röst från himlen som sa åt henne att återvända till sin son och ta hand om honom. I samma ögonblick öppnades också hennes ögon så att hon såg en källa med vatten en bit bort, och på så sätt räddades deras liv.

Hagar och Ismael bosatte sig så småningom i öknen i Paran och Ismael blev en duktig jägare. Hagar såg till att hennes son gifte sig med en kvinna från hennes eget hemland Egypten. Ismael fick 12 söner och precis som Gud hade sagt till Hagar i bebådelsen blev hon anmoder till många folk.

Hagar i den muslimska och judiska traditionen

Den muslimska traditionen säger att Abraham personligen tog med sig Hagar och Ismael till öknen vid det som i dag är Mecka. Där lämnade han dem enligt Guds befallning. Men ganska snart var Hagar och Ismael nära att dö av törst. Hagar sprang då sju gånger fram och tillbaka mellan två kullar och sökte efter vatten åt Ismael. Då kom en ängel till henne och sa att Gud hade hört Ismaels rop, och att han inte skulle tillåta att de dog av törst, utan förse dem med vatten. Efter att Hagar kom tillbaka till Ismael lät Gud en helig källa springa fram vid Ismaels fötter så att de båda kunde dricka. Än idag är detta en del av pilgrimsvandringen till Mecka som muslimer förväntas göra: att springa sju gånger mellan kullarna Safa och Marwa. Många avslutar med att dricka ur den helig källan Zamzam. Detta görs för att hedra Hagar och moderskapet som källan symboliserar.

Enligt judisk tradition besökte Abraham Ismael flera gånger efter att denne hade bosatt sig i Paran, vilket tyder på att de fortfarande hade en relation. Jag gillar den tanken.

Avslutning

Berättelsen om Hagar är en berättelse om en stark kvinna som övervann många svårigheter. Hon gick från att vara en slavinna till att bli anmoder åt ett stort folk. Hon hade helt klar vissa svagheter, liksom vi alla har, men hon var villig att omvända sig och ödmjuka sig. Hon var en utvald kvinna och Gud höll sin vakande hand över henne och sände till och med änglar till henne.  

Vad tänker du nu om Hagar? Har du ändrat uppfattning om henne efter att ha läst detta? Vilka egenskaper tror du att Sara såg hos sin slavinna som gjorde henne lämplig som surrogatmamma? Om du skulle ge Gud ett namn, vad skulle det då vara? ”Du är den Gud som …”