Mikal

Berättelsen om Mikal, kung Sauls dotter och Davids första hustru, är en tragisk historia om en ung kvinna som först fick uppleva en kort tid av lycka för att därefter få sina drömmar krossade. Hon blev en bricka i två olika kungars politiska spel och hade inte mer frihet än en slav trots att hon var prinsessa. Därför blev hon mycket bitter mot sin man och mot Gud.

Bakgrund

Mikal var kung Sauls dotter. Hon var född prinsessa och uppväxt i Sauls palats. I palatset bodde även David. Han var en mycket skicklig harpspelare och hans musik var det enda som kunde lugna kung Saul när han fick ett av sina vredesutbrott (se 1 Sam 16:14). David hade dessutom visat sig vara både modig och skicklig när han besegrade jätten Goljat i strid och han var troligen något av en kändis i landet. Det är inte så svårt att föreställa sig hur Mikal, en tonårsflicka, blev förälskad i den berömde David.

Mikal gifter sig med David

När David bodde i palatset tränades han till militär ledare och blev snart en framstående härförare. Men hans växande popularitet bland folket och militära framgångar ökade Sauls avundsjuka mot honom. Saul beslutade sig för att försöka få David dödad genom list. Han hade nämligen fått höra att hans dotter Mikal var kär i David, vilket gav honom idén att erbjuda David sin dotters hand. Det var en stor ära för en enkel herdepojke – berömd eller ej – att bli svärson till kungen. Vi vet inte vad David tyckte om Mikal, han kanske inte gillade henne alls, men han var ändå tvungen att tacka ja när kungen erbjöd honom sin dotter som hustru.

Saul visste att David inte hade tillräckligt med pengar för att kunna ge Mikal och hennes familj en brudgåva värdig en prinsessa, och det var här kungens list kom in. Saul föreslog att David skulle ge honom förhudarna från 100 filistéer som brudgåva i stället för pengar och smycken. Saul var övertygad om att David skulle bli dödad när han reste iväg för att utföra denna uppgift. Inte för ett ögonblick verkar Saul ha övervägt hur hans dotter Mikal skulle ha känt det om planen hade lyckats – om den man hon var kär i hade blivit dödad för hennes skull.   

Herren var dock med David. I stället för att bli dödad som Saul hade hoppats lyckades David med sitt uppdrag och mer därtill – han och hans män dödade inte bara 100 utan 200 filistéer och tog med deras förhudar till kung Saul som brudgåva. Kungen hade då inget annat val än att låta David gifta sig med Mikal. Efter denna händelse blev kung Saul ännu mer rädd för David eftersom han ”såg och förstod att Herren var med David” (1 Sam. 18:28).

Men Mikal måste ha varit lycklig. Hon fick ju gifta sig med den man hon älskade. Tyvärr blev hennes lycka kortvarig.

Mikal räddar Davids liv

Saul och David var nu fiender och stackars Mikal befann sig i mitten. En tid efter att Mikal och David hade gift sig försökte Saul spetsa David mot väggen med sitt spjut, men David lyckades undvika det. Han fick fly därifrån hem till Mikal. Saul sände då några av sina män till Davids hus för att ligga i bakhåll för honom och döda honom när han kom ut morgonen därpå.

På något sätt fick Mikal reda på planen och kunde varna sin man. Hon räddade därigenom hans liv. Det är helt tydligt att hennes lojalitet var mot sin man och inte mot sin far kungen. När det hade blivit mörkt släppte hon ner David genom ett fönster så att han kunde fly i skydd av mörkret. Vad tänkte och kände hon när hon såg honom springa iväg den där natten? Hur länge trodde hon att det skulle dröja tills hon fick se honom igen? Hon lär knappast ha anat att det skulle dröja nästan 14 år.

Efter att David hade flytt försökte Mikal vinna mer tid åt honom. Hon tog en husgud, en slags staty, och la den i Davids säng. Hon la ett nät av gethår på statyns huvud för att det skulle se ut som hår. När Sauls män kom på morgonen sa hon till dem att David låg till sängs sjuk. Hon lät dem förmodligen se konturerna av någon som låg i sängen, för männen trodde på henne och misstänkte inte att David i själva verket hade flytt. Männen gick tillbaka till Saul med bud om att David var sjuk och aldrig hade kommit ut ur huset på morgonen.  Saul skickade dem tillbaka till Davids hus med order om att döda honom i sängen. Det var först då som Mikals list upptäcktes.

Nu blev Mikal fokus för Sauls vrede. Hans vredesutbrott var ju ökända. Var hon rädd? Eller kände hon sig säker på att hon skulle kunna blidka sin far? ”Varför har du lurat mig på det här sättet och släppt ut min fiende?” (1 Sam 19:17) krävde Saul att få veta. Det står att han sa det till Mikal, men jag skulle tro att han snarare skrek det åt henne. Mikal svarade med en listig lögn och sa till sin far att David hade hotat att döda henne om hon inte hjälpte honom att fly. Och tydligen köpte Saul det. Kanske såg Saul Mikal som en svag, lättskrämd flicka som manipulerats av David. I vilket fall lugnade sig Sauls vrede och Mikals liv var aldrig i fara.

Bortgift med en annan man

Det står i Första Samuelsboken kapitel 18 att Mikal älskade David. Detta är enda stället i hela Gamla testamentet där det står att en kvinna älskar en man. Det faktum att det inte står något om att David älskade henne föreslår att han inte gjorde det. Han sände inte heller efter henne när han hade hittat en permanent plats att bo på i Hebron, trots att han vid det laget hade andra fruar som bodde med honom.

Mikals lycka blev alltså kortvarig. När dagar blev till månader och så småningom år utan ett ord från David, hur kände hon då? Hur länge höll hon ut hoppet om att han skulle komma tillbaka till henne? Hur hanterade hon besvikelsen och förtvivlan när han aldrig hörde av sig? Fick hon höra talas om att han hade tagit sig andra hustrur under tiden för deras separation? Det måste ha varit en mycket svår tid för Mikal.

Efter fem år gifte kung Saul bort Mikal med en man vid namn Palti. Förmodligen gjorde han det för att hindra Davids anspråk på tronen genom kungligt släktskap. Mikal blev än en gång en bricka i sin fars politiska spel. Enligt medel-assyrisk lag kunde en kvinna som övergivits av sin man gifta om sig efter fem år. Saul verkar ha valt att officiellt tolka Davids frånvaro som att denne hade övergivit Mikal (när det i själva verket var han själv som höll David borta).  

Vi vet väldigt lite om mannen Palti, bara att han var från Gallim. Men under de nio år som han och Mikal var gifta verkar det ha uppstått någonting som liknar ömhet, åtminstone från hans sida. Vad Mikal kände för sin nye man vet vi inte. Man kan ju hoppas att hon fick uppleva några år av frid, kanske rent av lycka, med en man som verkar ha värderat henne högt, till skillnad från David.

”Men hennes man gick med henne och följde henne gråtande ända till Bahurim”

2 Sam 3:16

David kräver att få Mikal tillbaka

Efter att kung Saul och prins Jonathan hade blivit dödade i strid krigade David med prins Ish-Boshet. Efter flera år av stridigheter besegrade David Ish-Boshet och kunde ta tronen. Han krävde då att få Mikal, sin första hustru, tillbaka. Än en gång hade Mikal inget val – hon fick lämna sin andra man och återvända till sin första man som nu var kung.

När Mikal färdades tillbaka till David följde hennes man Palti med. Och här kommer den rörande scenen: ”Men hennes man gick med henne och följde henne gråtande ända till Bahurim” (2 Sam 3:16). Jag tolkar det som att han älskade henne och inte ville skiljas från henne. Vid staden Bahurim visades Palti tillbaka och tvingades återvända hem utan sin hustru.

Varför ville David ha tillbaka Mikal? Han hade ju flera andra hustrur och bihustrur vid det här laget. Var det bara för att hon var Sauls dotter och hennes kungliga blod stärkte hans anspråk på tronen? Eller var det en slags maktdemonstration? Lagtexter från denna tid tar upp att en man i exil vars hustru gifts bort med en annan man hade rätt att få sin hustru tillbaka om exilen återkallades (se fotnot till 2 Sam. 3:13 i Svenska Folkbibeln 2015).  Så det David gjorde var på intet sätt olagligt eller oväntat. Men det gjorde det nog inte lättare för Mikal och Paltiel.

Ett snällare sätt att se på saken är att David ville ära Mikal. Kan Davids motiv ha varit att återföra Mikal till hennes rättmätiga plats som hans första hustru? Kungens första hustru var ju högst i rang bland alla kvinnor i landet, efter kungens mor. 

Oavsett vad Davids motiv var så hade Mikal ingenting att säga till om i frågan. Hon behandlades som egendom som kunde säljas fram och tillbaka. Hon var verkligen ofri.

Förbundsarken återförs till Davids stad

Efter några år som kung såg David till att Guds ark skulle föras till Betlehem. Guds ark som bland annat innehöll stentavlorna med de tio budorden, Moses stav, m.m., hade länge varit försvunnen efter det att den tagits som krigsbyte av filistéerna. Men David tog tillbaka arken när han besegrade filistéerna. Under några år hade arken förvarats på en annan plats, men nu ansåg David att det var dags att föra den tillbaka till dess rätta plats i tabernaklet, det tält som tjänade som tempel åt folket.

Det blev stor fest i staden när Guds ark fördes in i staden (2 Sam 6). Folket jublade, sjöng, dansade och blåste i basuner. David offrade en tjur och en gödkalv. Därefter, ”dansade han med all kraft inför Herrens ansikte” (vers 14) iklädd en linne-efod, vilket var en prästs klädnad.

”När Herrens ark kom in i Davids stad såg Mikal, Sauls dotter, ut genom fönstret, och när hon såg kung David hoppa och dansa inför Herrens ansikte föraktade hon honom i sitt hjärta.”

2 Sam. 6:16

Mikal såg allt detta från sitt fönster och kände förakt för David. Det är tydligt att alla varma känslor hon en gång hyst för David nu var borta. Detta markeras också i texten i hur hon beskrivs. När hon hjälper David att fly från Sauls män kallas hon ”Davids hustru Mikal” (1 Sam 19:11), men när hon ser ut genom fönstret och föraktar David kallas hon ”Mikal, Sauls dotter” (2 Sam 6:16).

Varför var Mikal på sitt rum och iakttog festligheterna på avstånd istället för att själv delta? Är denna distans och passivitet en indikation för hennes förhållande till Gud? Hade de sorger och prövningar hon genomgått fått henne att förakta Herren så som hon föraktade sin man? Eller fanns det en annan orsak till att hon inte deltog i firandet den dagen, till exempel för att hon hade mens och därmed var oren? Vi kan bara spekulera.

Mikal skäller ut David

Efter festen gick David tillbaka till palatset för att välsigna sitt husfolk på samma sätt som han hade välsignat folket.  Han möttes då av en irriterad och föraktfull Mikal. Hon upplyste honom om att han hade skämt ut sig och att hans agerande var högst opassande och ovärdigt en kung.

Vi kan här ana att Mikal var ganska fåfäng och att hon var mer angelägen om hur saker såg ut i människors ögon än i Guds ögon. Hon kunde inte se glädjen i Davids ovanliga form av dyrkan – hans dans. Hon såg bara att han skämde ut sig inför folket.

David svarade henne rakt och, i mina ögon, ganska odiplomatiskt med att han dansade för att prisa Herren som hade utvalt honom före hennes far och hela dennes hus. En minde subtil påminnelse om hennes fars och bröders fall och att David, en fåraherde, blivit upphöjd i deras ställe. Även om han hade rätt i sak kan man tycka att han kunde ha uttryckt sig med lite mer känslighet.

Det allra sista vi läser om Mikal är direkt efter denna incident, ”Och Mikal, Sauls dotter, fick inte några barn så länge hon levde” (2 Sam 6:23). Än en gång refereras hon till som Sauls dotter och inte Davids hustru. I den engelska översättningen av Bibeln (KJV) står det, ”Therefore Michal the daughter of Saul had no child.” Ordet therefore verkar här syfta på den meningsskiljaktighet som nyss inträffat –  att det var på grund av den fientlighet som uppstod som Mikal och David aldrig fick några barn,  eftersom de aldrig försonades. Mikals barnlöshet hade även indirekt profeterats när det hade sagts att Sauls kungadöme inte skulle bestå (1 Sam 13:13-14). Om hon i egenskap av Sauls dotter hade fått en son hade denna son säkerligen blivit tronarvingen då hon ju var Davids första hustru, och då hade Sauls avkomma fått tillbaka makten, vilket hade förutsagts att så aldrig skulle ske.  

Avslutning

Mikal har ibland beskrivits som en ogudaktig kvinna för att hon inte ville fira att förbundsarken fördes tillbaka till sin rätta plats i templet. Men om man ser till hela hennes berättelse kan man få större förståelse för och rent av sympatisera med henne; hon var en kvinna som fick genomgå mycket sorg och lidande och som fick sitt hjärta och sina drömmar krossade mer än en gång.

Jag skulle snarare säga att det verkar som att hon lät bitterhet slå rot i hjärtat på grund av hennes lidanden. Därmed kunde inte Kristi försonings helande kraft verka i hennes liv. Häri ligger nog den största lärdomen för oss alla. Jesus uppmanar många gånger sina efterföljare att förlåta andra och vända den andra kinden till. Detta bud är faktiskt främst till för oss själva, för om vi går och bär på hat, bitterhet och agg stör dessa känslor vår kommunikation med Gud och närheten till hans Ande. Och det är en större tragedi än den ursprungliga oförrätten.   

Hur reagerar du när du får gå igenom prövningar och lidande? Har du någon gång känt dig bitter mot Gud eller mot någon annan? Hur lyckades du vända dina känslor?