Maria Del I

Ingen annan kvinna är nog lika högt aktad som Maria, Jesu mor. Av alla kvinnor som någonsin har levat här på jorden var det hon som valdes ut att bli mor åt Guds egen Son. Hon visade ett fantastiskt exempel på tro, ödmjukhet och lydnad när hon accepterade sin gudomliga kallelse med orden: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.”

Bakgrund

År 63 f.Kr. erövrade den store romerske krigsgeneralen Pompejus Jerusalem och landet föll under romerskt styre. De första hundra åren efter ockupationen ska ha varit mycket svåra för det judiska folket. De utsattes för all slags grymhet, avrättningar, hårda beskattningar och blev utnyttjade på olika sätt. Eftersom judarna inte var romerska medborgare hade de inga rättigheter i det romerska samhället. Under denna mörka tid i det judiska folkets historia var det nog många som längtade efter och hoppades på den utlovade Messias – den store Konungen som skulle komma och befria sitt folk. Inte konstigt att så många hade svårt att se Messias i en enkel snickare från Nasaret!

Marias uppväxt

Maria växte upp i staden Nasaret. På den tiden uppskattas befolkningsmängden i Nasaret ha varit ca 500 personer. På grund av den styrande kungafamiljens avundsjuka mot återstoden av Davids ätt hade flera familjer från den släkten valt att flytta från Betlehem och, så att säga, gå under radarn genom att bosätta sig i en liten obskyr by. Både Josefs och Marias familjer tros ha varit bland de familjer som lämnade Betlehem och bosatte sig i Nasaret. Hade omständigheterna varit annorlunda – om Davids hus inte hade förlorat tronen – hade Maria alltså kunnat vara född som prinsessa i ett palats och Josef hade kunnat vara tronarvinge.

Vi vet ingenting om Marias liv före ängeln Gabriels besök, men vi kan anta att hon levde ett normalt liv för judiska flickor på den tiden. Döttrarna hjälpte familjen med det som behövdes, till exempel med att vakta får, göra krukor, spinna, sy, sköta jordbruket, m.m. De hjälpte också sina mammor med att laga mat, hämta vatten och utföra andra hushållssysslor. Maria bör alltså av sin mamma ha fått lära sig att arbeta hårt och sköta ett hushåll när hon växte upp, i likhet med andra judiska flickor.

Trolovning

Josef och Maria beskrivs som trolovade. Detta är inte samma sak som vår förlovning som lätt kan brytas. På den här tiden var trolovningen den första delen av giftermålet och det var lika bindande som ett äktenskap. För att bryta en trolovning behövde man ta ut skilsmässa. En flicka som var trolovad och hade sexuellt umgänge med någon man kunde dömas för äktenskapsbrott, medan en flicka som inte var trolovad inte dömdes för en sådan överträdelse.

Trolovningen beslutades av föräldrarna och det är oklart hur mycket brudparet hade att säga till om. Oftast kände familjerna varandra väl och det var mycket vanligt att de var släkt, så som var fallet med Josef och Maria. Trolovningen innebar att männen i de två familjerna skrev på ett lagligt bindande kontrakt inför vittnen och därefter hölls en fest i brudens hem.

Enligt judisk lag ansågs en flicka ”vuxen” när hon hade fyllt 12 år. Först då kunde en trolovning ingås. Män ansågs giftasvuxna vid tidigast 18 års ålder. En trolovning varade normalt i ett år (eller längre om flickan inte hade fått sin mens än). Det kunde också finnas ekonomiska skäl att förlänga trolovningsperioden.

När allting var redo för att ta emot flickan i mannens hem efter minst ett års trolovning, hämtades bruden till brudgummens hus under stor pompa och ståt. Det är detta vi kan läsa om i Jesu liknelse med de 10 jungfrurna. Bruden hade ofta på sig en orange eller klargul slöja, vackra högtidskläder och en ofantlig mängd smycken. Även brudgummen hade mycket smycken och högtidskläder på sig. I brudgummens hus hölls en stor bröllopsfest varefter bruden och brudgummen tillbringade natten tillsammans för att fullborda äktenskapet.

Maria och Josef var trolovade när berättelsen börjar. Det vill säga att deras familjer hade skrivit ett kontrakt, men de var ännu inte gifta. Maria bodde alltså fortfarande hemma med sin familj och hon och Josef hade inte haft sexuellt umgänge än.

Ängeln Gabriel

I Lukasevangeliet kan vi läsa att ängeln Gabriel kom till Maria i den sjätte månaden. Detta syftar på den sjätte månaden av Elisabets, Marias kusins, graviditet.

Ängeln Gabriel inledde med orden: ”Gläd dig, du som fått nåd! Herren är med dig.” Vilka fantastiska ord! Men Maria blev så förskräckt över att se den himmelska budbäraren att hon nog inte kunde ta in allt vad dessa enkla ord innebar. Jag tror dock att hon bevarade även dessa ord i sitt hjärta och att de tröstade henne och stärkte hennes tro när det var jobbigt. Vem skulle inte vilja få det löftet från en ängel: ”Herren är med dig!” Ängeln såg att Maria blev rädd och sa att hon inte behövde vara det. Han upprepade sedan för henne att hon hade fått nåd. Gud visste att Maria stod inför svåra tider och för att hon skulle kunna uppfylla sin roll som mor till världens Frälsaren fick hon del av denna nåd – speciella kraft och styrka från himlen.

”Var inte rädd, Maria! Du har funnit nåd hos Gud. Du ska bli havande och föda en son, och du ska ge honom namnet Jesus. Han ska bli stor och kallas den Högstes Son, och Herren Gud ska ge honom hans fader Davids tron. Han ska vara kung över Jakobs hus för evigt, och hans rike ska aldrig ta slut.”

(Luk. 1:30–33)

Maria kände säkert väl till alla profetior om den utlovade Messias som skulle komma från Davids hus, men hade hon någonsin övervägt att hon skulle kunna bli mor åt honom? Kanske mindes hon profeten Jesajas ord: ”Se, jungfrun ska bli havande och föda en son, och hon ska ge honom namnet Immanuel.” Marias enda fråga till ängeln gällde hur det skulle gå till rent praktiskt eftersom hon var ogift och inte hade ”haft någon man”. Ängeln förklarade att den Högstes kraft skulle komma över henne och att barnet därmed skulle vara Guds bokstavliga son född av en jordisk, dödlig mor och en himmelsk, evig Fader. Tack vare Maria skulle Jesus Kristus ha förmågan att dö för världens synder och tack vare sin himmelske Fader skulle han ha makten att ta tillbaka sitt liv och uppstå så att alla människor skulle kunna uppstå.

Gud visste att allt det som ängeln sa skulle vara mycket för Maria att smälta. Så för att visa henne att ingenting är omöjligt för Herren förkunnade ängeln att hennes släkting Elisabet också var gravid. Elisabet och Sakarias hade inga barn sedan tidigare och Elisabet ansågs ofruktsam, något som var en stor sorg och skam för kvinnor på den här tiden. Men Gud hade gett detta trofasta äldre par ett underverk – de väntade en son trots sin ålderdom. Det är svårt att inte dra paralleller till Abraham och Sara som fick vänta på ett barn i så många år, men som till sist fick del av ett underverk. Maria måste ha glatt sig oerhört år nyheterna att Elisabet äntligen skulle få ett barn och jag tror att det stärkte hennes tro. 

Marias slutliga svar är verkligen inspirerande och visar varför hon var utvald bland alla andra kvinnor att bli mor åt Frälsaren.

”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.”

Luk. 1:38

Vilken ödmjukhet och tro! Hon visste givetvis att det fanns en verklig risk att hon skulle bli stenad till döds som äktenskapsbryterska om hon blev gravid utan en man. Hon måste ha insett att detta skulle bringa skam över hennes familj och att Josef inte skulle vilja gifta sig med henne. Kort sagt skulle hennes liv som hon då kände det vara över så fort hennes graviditet blev känd. Och ändå underkastade hon sig frivilligt Guds vilja och litade fullständigt på att han skulle beskydda henne. Jag skulle säga att Maria är ett stort exempel på vad det innebär att frukta Gud mer än människor. Hon visste ju inte då att Gud skulle sända ängeln även till Josef och berätta sanningen om barnet för honom så att han skulle gifta sig med henne trots allt. Men vilken tröst det måste ha varit för henne när Josef fick denna uppenbarelse och därefter ställde sig på hennes sida.

Maria besöker Elisabet

Strax efter bebådelsen reste Maria till Elisabet. Det faktum att hon var fri att göra det visar på kvinnors frihet i det judiska riket. I de flesta andra kulturer hade en ung kvinna hållits hemma, mer eller mindre isolerad, och det hade varit otänkbart att hon skulle resa någonstans på eget initiativ, med eller utan eskort.

När Maria kom hem till Elisabet och Sakarias spratt barnet till i Elisabets mage och hon fylldes av den helige Anden. Anden vittnade för henne att Maria var gravid med Messias. Hon utbrast: ”Välsignad är du bland kvinnor och välsignad är din livsfrukt!” Vilken glädje detta måste ha varit för Elisabet. Först blir hon välsignad med ett efterlängtat barn själv efter många års barnlöshet och därefter får hon veta att den Frälsare som deras folk så länge har väntat på ska födas av hennes kusin.

Maria stannade i flera månader hos Elisabet, troligen så länge att hon var med när Johannes föddes och en tid därefter. Trots åldersskillnaden mellan de två kvinnorna kan jag föreställa mig att de kom att stå varandra väldigt nära under denna speciella tid; de bar ju båda på utvalda, heliga barn som kommit till genom underverk av olika slag. Som jag ser det var den här tiden de fick tillsammans en gåva från en kärleksfull himmelsk Fader som vet vilken styrka som finns att hämta i vänskap och delade erfarenheter, inte minst mellan kvinnor. Johannes och Jesus hade lika gärna kunnat födas fler år isär, men Gud gjorde så att Maria och Elisabet var gravida samtidigt så att de kunde dela denna erfarenhet och glädjas tillsammans.

Josef

När Maria kom tillbaka till Nasaret efter sitt besök hos Elisabet kom det fram att hon väntade barn. Josef visste att han inte var pappan och därmed hade han tre val: 1. han kunde gifta sig med Maria ändå och hävda att barnet var hans, vilket skulle leda till skam över hans familj eftersom par som bara var trolovade inte skulle ha sex förrän själva bröllopsdagen; 2. han kunde skilja sig från henne privat och därmed bespara sig själv och sin familj skam, men även rädda Maria från offentlig bestraffning; eller 3. han kunde anklaga henne offentligt för äktenskapsbrott, vilket sannolikt skulle leda till att hon stenades till döds, men det skulle befria honom och hans familj från skam.

Många personer hade nog blivit arga och kanske hämndlystna om detta hade hänt dem och velat straffa och förnedra kvinnan i fråga. Men Josef visade att han var god och saktmodig. Han bestämde sig för alternativ nr 2 för att bespara Maria så mycket konsekvenser som det var möjligt. Men även med en skilsmässa i tysthet skulle Maria bli föraktad och hånad hela sitt liv, och ingen annan man skulle vilja gifta sig med henne efter att hon hade fått barn utanför äktenskapet.

Allt förändrades dock när Josef fick se en syn i vilken en ängel förklarade för honom om barnet som Maria bar. Ängeln uppmuntrade honom att gifta sig med Maria ändå och uppfostra barnet som sitt eget. Och eftersom Josef var en rättfärdig och trofast man lydde han ängelns råd och gifte sig med Maria, trots alla negativa konsekvenser det lär ha medfört för honom personligen och hans rykte.

I den här korta redogörelsen om Josef tycker jag att man kan ana varför Josef blev utvald att bli fosterpappa åt Jesus Kristus. Vi talar ofta om att Maria var särskilt utvald till sin viktiga uppgift – men det var Josef också. Bland judar på den här tiden var det t.ex. pappan som lärde sina söner sitt yrke, som undervisade sönerna om skrifterna och som tog med dem till synagogan när de blev tillräckligt gamla. Pappan hade alltså ett stort inflytande på sina söner och spenderade mycket tid med dem. Gud ville givetvis att hans Son skulle uppfostras av goda, rättfärdiga föräldrar, så det är logiskt att både Maria och Josef var speciellt utvalda för detta heliga uppdrag.

Resan till Betlehem

Sedan kom då den berömde skattskrivningen som kejsare Augustus hade bestämt, och alla blev tvungna att resa till den stad som deras släkt kom från. Josef tog därför med sig Maria och de reste till Betlehem. Reste de ensamma? Nej. Om alla som var av Davids släkt behövde resa till Davids stad innebär ju det att Josefs och Marias familjer också behövde resa dit. Troligen var de ett stort sällskap som reste till Betlehem.

Dessutom tros detta ha varit på våren i samband med påskhögtiden. Det betyder att vägen till Jerusalem var full av människor som reste till templet för att offra, så som lagen föreskrev. Detta är förmodligen också en bidragande orsak till att det var så mycket folk i Betlehem att Josef och Maria inte fick plats när de kom dit; Betlehem ligger förhållandevis nära Jerusalem (ca 9 km) och under påskhögtiden när många kom till Jerusalem spillde detta överflöd av människor över till närliggande byar och städer.

Bibelforskare har uppskattat avståndet mellan Nasaret och Betlehem utmed vägarna man använde på den tiden till ca 14 mil, vilket bör ha tagit ungefär fyra dagar till fots. Kanske tog det Josef och Maria lite längre tid eftersom hon var höggravid. De hade visserligen en åsna med sig som Maria kunde rida på, men åsnan lär också ha burit deras packning, så det är mer sannolikt att Maria fick gå så mycket som möjligt. Vad tänkte hon under resan? Var hon rädd för att barnet skulle födas på vägen? Var hon orolig för att föda barn bland främlingar och inte i tryggheten av sitt eget hem? Här tror jag att ängelns ord om att Gud var med henne gav henne tröst och tillförsikt.

Jesu födelse

När Josef och Maria kom fram till Betlehem efter en mödosam resa fanns det inte rum för dem någonstans. Allt var fullt. Och när Marias värkar började och de blev visade till ett ”stall”, vad tänkte och kände de då? ”Stallet” i detta sammanhang var inte vad vi vanligtvis tänker på när vi hör ordet ’stall’, snarare var det förmodligen en grotta där man hade djur på vintern. Bibeln säger faktiskt ingenting om att det fanns djur där när Josef och Maria kom dit, även om vi är vana vid att tänka oss födelsescenen med diverse djur runt omkring. Men eftersom herdarna hade fåren ute på bete på våren är det troligt att stallet/grottan var tom och därför kunde användas som tillfälligt boende.

Så föddes världens Frälsare, Guds Son, i all enkelhet i ett stall. Det är svårt att tänka sig mer ödmjuka omständigheter. När Jesus var född lindades han som man gjorde med spädbarn på den tiden. Ofta smorde man dessutom in barnen med olivolja innan de lindades in i linnebindor för att skydda dem mot sjukdomar. Eftersom det inte fanns någon säng la Maria sitt nyfödda barn i en krubba. Det finns en stor symbolik i detta, en symbolik som inte minst herdarna som kom dit för att bära vittne om Messias födelse förstod. Det var nämligen så att de lamm som valdes ut som offerlamm (felfria, förstfödda lamm av hankön) och som skulle föras till templet i Jerusalem för att offras ofta bands och lades i stora krubbor för att de inte skulle råka skada sig och då bli odugliga som offer. Just Betlehem var faktiskt känt för att föda upp offerlamm och många tog vägen via Betlehem för att köpa med sig ett lamm när de skulle till Jerusalem för att offra. Så att Guds Lamm lindades och placerades i en krubba i likhet med de lamm som skulle offras var djupt symboliskt.

Var det bara Josef och Maria där under själva förlossningen så som det brukas skildras i filmer? Nej, det är en romantiserad bild. Män var inte med under förlossningar. Även om Maria var ny i staden och inte kände någon där så lär erfarna kvinnor ha flockats kring henne för att assistera och ge stöd när hon skulle föda. Barnmorska var dessutom ett högt ansett yrke bland judarna och de fanns i alla byar och städer. Den mest realistiska bilden av Jesu födelse är därför att Maria födde omgiven av kvinnor och med minst en barnmorska närvarande medan Josef fick vänta utanför. Kanske hade Maria rent av sina egna och Josefs kvinnliga släktingar med sig, eftersom dessa också lär ha rest till Betlehem.

Vittnen

Gud sände flera grupper av människor för att bära vittne om Kristi födelse: först kom de enkla herdarna som både fick se änglar och det helt nyfödda barnet i krubban; sedan kom Simeon och Hanna, två ödmjuka människor som kände igen Jesusbarnet som världens Frälsare då de såg honom i templet; sist kom de vise männen från Österns länder som hade följt den nya stjärnan och kom för att hedra den nyfödde Kungen med stort K med symboliska och värdefulla gåvor: rökelse till Prästernas Präst (rökelse tändes av prästerna i templet) guld till Konungarnas Konung (man gav gåvor av guld till nyfödda kungligheter) och myrra för att hedra att han skulle ge sitt liv för världen (myrra användes för att balsamera döda kroppar).

Hur upplevde Maria dessa vittnen? Jag tror att hennes eget vittnesbörd växte med varje person som kom och såg och vittnade om att Jesus verkligen var den utlovade Frälsaren. Jag tänker att det måste ha känts mer verkligt när fler personer visste sanningen om vem han var. Det var säkert också en lättnad att Gud uppenbarade sanningen för fler människor, så att hon och Josef inte var de enda som visste.

”Maria gömde och begrundade allt detta i sitt hjärta.”

Luk. 2:19

Dessa stunder med Guds utvalda vittnen var heliga, och Maria behandlade dem som sådana genom att hålla dem för sig själv och begrunda dem. Där herdarna gick omkring och kungjorde för alla de mötte om det fantastiska de sett och hört behöll Maria det för sig själv. Men hon glömde inte bort det, utan hon funderade över det och begrundade det i sitt hjärta.

Avslutning

Jag har fått en speciell relation till Maria sedan förra året då jag var gravid med en son som skulle födas precis runt jul. Denna graviditet var oplanerad och kom som en chock. Våra övriga barn var tillräckligt gamla för att ha börjat skolan och vi hade gått vidare till en ny fas i vårt föräldraskap. Kort sagt kändes det väldigt tungt att börja om med en liten bebis igen med allt vad det innebär. Jag ägnade många timmar åt att ömsom gråta och ömsom skälla på Gud (ja, jag var mycket arg på Gud). Men så en dag fick jag syn på en vacker tavla av Maria och jag slogs så starkt av ödmjukheten och styrkan i hennes blick. Orden som hon yttrade till ängeln kom med kraft till mitt hjärta: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt.” Detta blev början till mitt accepterande av graviditeten. Jag förstod att detta var Herrens plan för mig och min familj. Nu behövde jag bara ha ödmjukhet och förlita mig på Gud som Maria gjorde.

Hela resterande julsäsongen var mycket speciell för mig när jag gick och väntade på att min egen son skulle födas. Jag kände ett slags släktskap med Maria som jag aldrig känt förut. Jag tyckte mycket om en scen i en viss film om Jesu födelse där Maria håller Jesusbarnet och vaggar honom och sjunger för honom. Den scenen berörde mig, för trots att han var Messias så var han också ett vanligt barn till en vanlig mor, och att tänka sig dessa stunder av ”normalitet” då de knöt an som vilken annan mor och barn som helst gjorde mig varm i hjärtat. Jag har alltid funderat över Marias känslor och tankar då hon fick upp sitt nyfödda barn på bröstet. Det är alltid ett otroligt ögonblick av triumf, kärlek och intensiv lycka när ens nyfödda barn läggs på ens bröst och man får se honom eller henne och hålla om sin bebis för allra första gången. Men för Maria som dessutom visste om att den utlovade Messias nu var född måste glädjen ha varit ännu större, eftersom hon visste vad hans födelse innebar för hennes folk och för alla människor på jorden.

Jag tänker på några rader ur en av mina absoluta favoritjulsånger:

”Mary, did you know that your baby boy
Is Lord of all creation?
Mary, did you know that your baby boy
Would one day rule the nations?
Did you know that your baby boy
Is Heaven’s perfect Lamb?
That sleeping child you’re holding is the great I Am”

Dessa ord är så mäktiga och de rör mig till tårar varje gång.

Det är inte svårt att se varför Maria var välsignad bland alla kvinnor och utvald att bli mor till den store Jag Är. Hennes ödmjukhet, tro, lydnad, mod och rättfärdighet är exempel för oss alla. Må vi alla utveckla en sådan tillit till Gud att vi utan fruktan och med fullkomlig tillförsikt kan underkasta oss hans vilja för våra liv så som hon gjorde.

Jag är tacksam för Marias (och Josefs) exempel och för deras villighet att uppfostra Jesus Kristus efter bästa förmåga så att han kunde uppfylla sin mission på jorden. Och jag är så tacksam för att den store Jag Är valde att födas till jorden som ett hjälplöst litet spädbarn för att uppfylla all rättfärdighet och frälsa oss alla. Det är i sanning den allra största gåvan.

Hur reagerar du när Gud ber dig om något som är svårt? Kan du med Maria säga: ”Jag är Herrens tjänarinna. Låt det ske med mig som du har sagt”? Vad kan du göra för att bli mer ödmjuk och lita mer på Herren? Hur ofta går du tillbaka till heliga minnen och underverk du varit med om och ”begrundar dem i ditt hjärta”? Hur kan du visa din tacksamhet över Jesus Kristus den här julen?