Den kloka kvinnan i Abel

Den korta berättelsen om den kloka kvinnan i Abel är ett utmärkt exempel på kvinnligt ledarskap i Israel. Bibeln säger inget om att hon skulle ha varit en domare, profetissa eller något annat som man brukar förknippa med officiellt ledarskap, men denna kvinna riskerade livet när hon visade sig uppe på stadsmuren och bad att få tala med Joab i ett försök att rädda sin stad, hon hade myndigheten att tala för hela staden, hon fattade avgörande beslut och folket lyssnade till hennes kloka ord. Är inte det att vara en ledare?

Bakgrund

David lyckades efter många år besegra kung Saul och dennes söner och bli krönt till kung över Israel. Men långt ifrån alla höll med om Davids rätt till tronen. Den norra delen av Israel leddes av en man vid namn Sheba som gjorde uppror mot David och kallade alla Israels män till sig. Bara männen av Juda stannade kvar hos David. Därför skickade han sin mest betrodda general, Joab, för att döda Sheba och kväsa upproret.

Joab förföljde Sheba genom landet och till slut kom de till staden Abel, även kallad Bet-Maaka, där Sheba gömde sig. Då började Joab och hans män kasta upp en jordvall runt staden för att kunna ta sig in och de försökte på alla sätt fälla stadsmuren. Tänk dig murbräckor och annat som hör till krig. Situationen såg mörk ut för staden.

Den kloka kvinnan dyker upp

När Joab var i full färd med att försöka inta staden Abel Bet-Maaka dök en klok kvinna upp på stadsmuren. Hennes agerande visade på stort mod med tanke på att en person uppe på muren var en lätt måltavla för bågskyttarna på marken bland Joabs armé. Kvinnan krävde att Joab skulle komma till henne så att hon fick prata med honom. Vem var denna auktoritära och modiga kvinna? Vi vet egentligen ingenting om henne, men allt tyder på att hon innehade en ledarposition i staden. Jag tänker mig henne som motsvarigheten till borgmästare.

Man skulle kunna tro att det var ovanligt med kvinnliga ledare på den här tiden, men byar och mindre städer styrdes ibland av kvinnor vars intelligens och egenskaper gjorde dem lämpliga som ledare. Detta är egentligen inte så konstigt om man tänker efter. Byar och mindre städer bestod ju ofta i praktiken av en släkt eller klan, och i en sådan familjemiljö fanns det säkert lika ofta starka matriarker som patriarker, som kunde kliva fram och leda släkten/byn. Det faktum att Joab inte verkade finna något konstigt med att en kvinna befallde honom att komma och den respekt med vilken han bemötte kvinnan och hennes auktoritet, säger oss att kvinnliga ledare varken var ovanliga eller mindre ansedda än manliga ledare. Nationen Israel var visserligen patriarkal, och väldigt få drottningar har styrt över hela landet som ensamma monarker, men det utesluter inte lokala kvinnliga ledare som genom egna meriter blivit sanna ledare.

Kvinnans ord

Den kloka kvinnan började sitt anförande med en intressant paradox. Hon kallade sig ödmjukt för Joabs tjänarinna, men sa även till honom att lyssna. Detta säger mig att kvinnan var van vid att bestämma över andra. Hon hade kunnat be honom att lyssna på henne, men hon befallde honom, trots att hon just sagt sig vara hans tjänarinna.

Därefter nämnde hon vissa saker om staden Abels anrika historia. Hon sa att det var en fridsam och trofast stad med gamla anor, en stad som lockat många som sökte råd och visdom. Kanske var det så att det en gång i tiden hade bott en profet eller ett orakel i Abel och att det var därför som folk hade sökte sig dit för att få råd. Kvinnan gick till och med så långt som att kalla staden en ”moder i Israel” och frågade Joab varför han skulle vilja förstöra ett sådant arv (2 Sam. 20:18).

En intressant detalj här är att det i den engelska översättningen av Bibeln (KJV) står att det är kvinnan som kallar sig själv för fridsam och trofast i Israel: ”I am one of them that are peacable and faithful in Israel” (2 Sam. 20:19, King James Version). Men i den svenska översättningen har man tolkat det som att dessa ord gäller staden och inte henne själv. Även frasen ”moder i Israel” kan på engelska tolkas som att det syftar på henne själv, men den svenska översättningen gör en sådan tolkning omöjlig. Moder i Israel var en slags hederstitel för någon som skyddade folket och tog hand om dem. Till exempel kallades profetissan och domaren Debora även för moder i Israel. Titeln verkar inte ha haft något att göra med huruvida man hade biologiska barn, utan var ett officiellt erkännande av en kvinnas ledarskap och tjänande av sitt folk. Med tanke på vilken vördnad som tillskrevs mödrar i allmänhet i Israel så var titeln moder i Israel, det vill säga moder över nationen Israel, verkligen en hedersbetygelse. I det här fallet skulle alltså moder i Israel kunna tillämpas både på den gamla och anrika staden Abel så väl som på den kloka matriarken som talade för staden.

Joab blev förskräckt när han hörde kvinnans ord och försäkrade henne att han inte ville förstöra staden, utan att han bara sökte efter upprorsmakaren Sheba som hade gömt sig någonstans inne i Abel. Troligen var det så att Joab kom till Abel i tron att staden hade gjort uppror mot David, i likhet med så många andra städer i norr, och att stadens invånare nu skyddade och gömde rebellernas ledare. Därför påbörjade han en belägring av staden och försökte inta den med våld. Men kvinnans ord om att staden (eller hon själv, beroende på vilket språk man läser på) var fridsam och trofast (mot David) försäkrade Joab om att staden inte hade gjort uppror och att de inte medvetet skyddade Sheba.

Joab sa till kvinnan att han skulle lämna Abel om de bara utlämnade Sheba till honom. Kvinnan meddelade då med säkerhet och myndighet att Shebas huvud skulle kastas ut till Joab över stadsmuren. Dessa ord visar än en gång på att kvinnan var van vid att fatta beslut. För att visa var stadens lojalitet låg skulle de inte bara fånga och överlämna Sheba åt Joab, de skulle själva avrätta honom och överlämna beviset – huvudet – till Joab. Drastiskt men effektivt.

Slutet

Efter detta återvände kvinnan till folket i staden och talade om för dem vad hon och Joab hade kommit överens om. Så här står det:

”Sedan vände sig kvinnan med sitt kloka råd till allt folket”

(2 Sam. 20:22)

Sheba hittades och avrättades, precis som kvinnan hade lovat, och hans huvud kastades ut över muren. Joab höll sitt ord och så fort han hade fått Shebas huvud befallde han sina soldater att överge alla försök till belägring och lämna staden. Joab själv återvände till kung David i Jerusalem. Med sig hade han både rebelledaren Shebas huvud och budet om att människorna i staden Abel Bet-Maaka förblev lojala mot sin kung.

Mer än så vet vi inte om den kloka kvinnan i Abel. Men det vi vet visar på en stark ledare som hade myndighet att tala för hela staden och som fattade avgörande beslut. Hennes mod och ledarskap räddade staden från förstörelse.

Vad har du för kloka kvinnor i ditt liv? Hur kan du vara en ledare och förebild för personer i din närhet? Kan det sägas om dig att du är ”fridsam och trofast” som den kloka kvinnan i Abel var?